Habo onsdagen den 16 februari 2011 kl. 21
Inledning #5 Slaveri och Socialism vs. Äganderätt och Frihet
Inledning #5 Slaveri och Socialism vs. Äganderätt och Frihet
OM staten äger arbetaren, då äger staten också lönen!
Den svenske arbetaren har rätten till hela lönen för sitt arbete - även den stöldhöga del som staten tagit sig rätten att bestjäla honom på, den del som är störst och kallas skattemedel. Dessa pengar tillhör skattebetalaren även efter han bestulits på dem - de skall användas till hans nytta, inte till andras nytta.
Socialdemokratin uttrycker gång på gång sin inställning att hela lönen rätteligen tillhör staten
(= SAP när de är det statsbärande partiet).
Socialister erkänner inte arbetarens rätt till hela lönen. De anser att staten (=partiet) äger alla människors hela lön. Det de kallar skattemedel tillhör staten menar socialister, trots att de måste ta det från lönernas rättmätiga ägare.
Socialister vill upphäva all äganderätt, inklusive rätten till kroppen. Redan hos Marx och Kommunistiska Manifestet syns denna idé att barnen tillhör staten, således ägs alla människor av staten. Det är därför logiskt att rätten till människornas kroppars arbete och lönen för det arbete människorna utför med sina kroppar ytterst är statlig egendom. Det måste ju vara så om staten äger människorna alltsedan de var barn. Människorna äger inte sig själva i en socialistisk stat, människorna är slavar och ofria, fråntagna all värdighet, de saknar frihet. Nu vet vi att i alla tider har det funnits människor som föredrar förnedring framför frihet, isynnerhet om de får det bara lite bättre, ja även om de får det sämre, bara de slipper eget ansvar.
För borgare som erkänner äganderätten, både till det egna livet, kroppen, arbetet och lönen, så skall skattemedlen av politikerna behandlas som just andras egendom, som man blivit anförtrodd, och som man är skyldig att använda så nyttigt och effektivt som möjligt, sett ur ägarnas, det är arbetarnas synpunkt.
Det betyder att regeringen och kommunerna skall använda skattemedlen till nytta för Sverige och de svenska arbetarna - inte för andra.
Skattemedlen skall användas strikt. Man skall sträva efter att uppnå maximalt värde med de medel man har, till förmån och nytta för invånarna i landet och kommunen - inga andra, inte ens grannlandet resp. grannkommunen.
Habo skall inte gynna Bankeryd eller Jönköping, såvida det inte gynnar Habo kommun. Sverige skall inte gynna Norge, och definitivt inte Afghanistan, såvida det inte gynnar Sverige. Och om man anser att det gynnar Sverige att gynna Afghanistan, så MÅSTE det visas först – så att alla (majoriteten) kan SE det!
Och på samma sätt, ja ännu mer på kommunnivå.
Om Habo kommun exempelvis vill gynna flyktingar med en viss ålder, från ett visst land eller med en viss religion – så MÅSTE man redovisa varför det är bra för Habo!
I annat fall missbrukar man sitt förtroende och sviker sitt uppdrag och använder arbetarnas löner på ett omoraliskt sätt. Det hjälper föga att man menar sig göra gott då man missbrukar pengarna. Att göra ”gott” med stulna pengar är inte möjligt. Att "göra gott" med skattepengar på ett sätt som skattebetalarna inte gillar, eller inte ens tillfrågas om, det är inte rätt ej heller gott! Än värre blir det om de arbetande skattebetalarna som säger sin mening tillsägs att tiga och finna sig.
Och riktigt, riktigt illa är det när man fördömer dem som inte tiger, och kallar dem med de värsta namn och tillmälen man kan komma på. I Sverige har det gått så långt att man söker lagstiftningsvägen tysta kritik - frihetens namn! Rätt blir fel och tvärtom i dagens Sverige. Borgarna började inte detta, men de har inte heller gjort något på 5 år för att få stopp på det.
Så länge alla partier i en kommunledning har den egna kommunens bästa som mål så är allt väl, även om man har olika syn på vad som skall prioriteras. Man kan inte göra allt man vill, inte ens allt som synes nödvändigt, inte ens allt som alla är överens om. Man måste välja och välja bort, man måste rangordna, och ta det viktigaste först, och sedan steg för steg göra de åtgärder som är mest behövliga och som ger mest nytta – för innevånarna i kommunen, inte för världen, inte för Haiti eller Burundi, utan för Habo, Brandstorp och andra ställen i kommunen.
Solidariteten då? Mot nödlidande utanför kommunen, utanför Sverige?
* * *
Folkpartiets ersättare i Habo kommunfullmäktige, Anders Rickman, uppträdde anspråksfullt som om han vore den ende försvararen av humanitet, i kommunfullmäktige den 27 januari, 2011.
Han menade att man inte FÅR (!) rösta om sådant.
[ Kan ses på webben http://habokommun.media.fnf.nu/1/Kommunfullmaaktige_27_januari_2011/8 ]
Anders Rickman menade att man inte FÅR rösta om medmänsklighet! Och det är samma ”folkparti” som i Habo gick till val på att öka arbetarnas inflytande. Alltså de arbetare som lever på eget arbete och som straffas med att deras lönerätt beskärs med stöldhöga skatter. Det låter bra.
Ja, ”folkpartiet” vill öka inflytandet även för de som ännu icke är röstberättigade, såsom skolelever, vilket man kan diskutera klokheten i.
Man föreslog också att alla invånare skulle få rätt att komma med s.k. medborgarförslag, ett förslag som inga andra stödde, men som är utmärkt.
Dock, ”folkpartiet” lever inte själva upp till det, när det gäller deras ”hjärtefråga” att minska svenskarnas rätt till sitt eget land genom att fylla ut det med invandrare.
Han menade att man inte FÅR (!) rösta om sådant.
[ Kan ses på webben http://habokommun.media.fnf.nu/1/Kommunfullmaaktige_27_januari_2011/8 ]
Anders Rickman menade att man inte FÅR rösta om medmänsklighet! Och det är samma ”folkparti” som i Habo gick till val på att öka arbetarnas inflytande. Alltså de arbetare som lever på eget arbete och som straffas med att deras lönerätt beskärs med stöldhöga skatter. Det låter bra.
Ja, ”folkpartiet” vill öka inflytandet även för de som ännu icke är röstberättigade, såsom skolelever, vilket man kan diskutera klokheten i.
Man föreslog också att alla invånare skulle få rätt att komma med s.k. medborgarförslag, ett förslag som inga andra stödde, men som är utmärkt.
Dock, ”folkpartiet” lever inte själva upp till det, när det gäller deras ”hjärtefråga” att minska svenskarnas rätt till sitt eget land genom att fylla ut det med invandrare.
Detta gör Rickmans absurda, odemokratiska påstående till ett ännu större hyckleri, ja ett klassiskt bedrägeri mot väljarna!
Rickman, och kanske också hans parti anser - om man får tro Rickman - att medborgaren är en andra klassens människa som inget begriper, och därför kan man inte ge makt åt folket i ”solidaritetsfrågor”!
Men, det är just sådana frågor man SKA rösta om!
När det inte handlar om att göra det som är bäst för det egna landet och dess befolkning, eller för den egna kommunen och dess invånare, då ÄR det just sådana frågor som är typexempel på då man SKA rösta och låta folket säga sin mening. Politikerna har inte fått i uppdrag att förvalta skattepengar till nytta för andra än kommuninnevånarna.
Kommunens uppgift är inte att hjälpa grannkommunen – såvida det inte gynnar den egna. Än mindre har man ansvar för andra länder, eller nödlidande i fjärran länder.
Och om man i kommunledningen vill göra sådana hjälpinsatser, på bekostnad av den egna befolkningen, genom att ta från de egna och ge åt främlingar, så måste man antingen visa på att detta faktiskt gynnar den egna kommunen eller låta folket avgöra.
Har kommunledningen redovisat någon kostnads- och intäktskalkyl? – Inte offentligt i alla fall. Inte ens motionären har gjort det.
Vad kan då vinsten vara med att ta emot ”ensamkommande flyktingbarn” – trots alla uppenbara och väl kända konsekvenser av invandringen de senaste decennierna?
Vad är då vinsten enligt Rickman?
Jag citerar:
”så det enda vi kan se fram emot det är alltså den kulturella vinsten,att ha folk från andra ställen här som kan berika oss med sina livserfarenheter[13:04]och dessutom är det så här att dom människorna som kommer hitär oftast oerhört lojala mot svenska samhället…”
”...och att ha folkomröstning om tolerans och mänsklighet det gör mig också upprörd..”
Häromdagen kunde man höra att regeringen överväger att lagstifta om tvång för kommunerna att ta emot invandrare, flyktingar och allt vad det kallas - vilket är att upphäva den kommunala friheten. Det tyder på desperation hos regeringen. De kan inte hantera situationen. För många flyktingar och för få kommuner som frivilligt vill ta emot dem - trots att det lönar sig (på kort sikt!)!!
Nu undrar man, visste Habo kommun om risken/hotet om detta tvång? Ville man hellre förekomma än förekommas? Ville man se heligare ut än man är?
Eller ville man ställa in sig hos regeringen?
Och allt arbete detta tar, vilket man starkt tryckte på i kommunfullmäktige, är det ett tacksamt skäl för att skjuta på detta så länge som möjligt, eller är detta så svårt som man säger - varför skall man då hålla på med det, när enda "vinsten" som redovisas är mycket tveksamma"erfarenheter" från andra kulturer och några hundratusen kronor?
Det känns aldrig som man får veta allt som är relevant när det gäller invandrarfrågor.
* * * * *
/uppdaterat må 21 febr. 2011
