1872, juni, Pietisten, Waldenström, P., 20:e Söndagen efter Trinitatis - "Om Försoningen"

/Upplagt 2011-03-07 må

1872, juni, Pietisten, Waldenström, P., 20:e Söndagen efter Trinitatis - "Om Försoningen"

Det är i år 2011 i juni, 139 år sedan denna predikan gavs ut i Pietistens junihäfte för år 1872. Dateringen blir av olika skäl - varav den viktigaste är uppenbar - på denna bloggpost 1972.

Waldenströms predikan gav upphov till mycket "rabalder", men ju längre desto bättre står sig denna predikan som enbart vill veta vad Gud verkligen säger i sitt ord, när alla mänskliga meningar är borttagna.

Därmed inte sagt att den är invändningsfri, inte ens PW själv skulle säga det. Men det är några mycket ännu idag angelägna tankar som här presenteras.

1800-talets folkväckelse ville lära känna Gud genom Guds Ord. Var står det skrivet?, så frågade man om även de mest "renläriga" lärorna som man inte "fick" pröva, och som ingen kunde bevisa utifrån ett enda bibelställe, men som ändå ansågs vara Skriftens "hela mening" och "anda". Hur står det skrivet?, frågade man när någon påstod tvärsäkert att den och den läran stöddes av det och det stället. Inte alla påståenden om kristen tro kan biblifieras, inte alla utlägger Guds ord i enlighet med vad som står skrivet, många vet först vad de vill att Bibeln skall lära, och hittar sedan vad de söker, och om inte så läser de in eller drar ifrån det som inte passar det som de redan från början bestämt sig för att de skall hitta. Och när dunkla och missförstådda eller avsiktligt misstolkade ställen behövde klarläggas, så sade man, när det var som bäst, helt förutsättningslöst: "Vad står det skrivet?".

Paul Peter Waldenström har själv i sina Minnesanteckningar berättat om upphovet till hans undersökningar om Bibelns lära om Försoningen [ Läs här ]. Vår tid behöver ännu mer än på 1800-talet gå till Bibeln och se - inte vad du redan tror att du vet att den säger - utan vad den verkligen säger. Kristenheten, den f.d. nominellt kristna kristenheten, är numera inte bara avfallen utan mer och mer laglös, det finns inget skäl att vänta något gott från kyrkorna. Desto viktigare är det att var och en som vill lära känna Gud går till källan. De kristna är både trötta, likgiltiga och besserwissrar på en och samma gång - de tror sig numera vara heligare än gud i den ena frågan efter den andra. Kanhända kommer någon icke kyrkvan att upptäcka Bibelns rena vatten och hjälpa oss alla att hitta den rätt boten på våra villfarelser i vår tid. Waldenströms upptäckter är både förebildliga till sin metod och bestående till sitt innehåll. God läsning önskas varje öppet sinne, och du som redan vet bäst, må du få en stöt så att du vaknar!

* * *

Här följer nu inscannade bilder [2011-03-07,08] från en volym med PW:s "Predikningar över Svenska kyrkans nya  högmässotexter", första årgången, andra delen, fjärde översedda upplagan, tryckt 1879 i Stockholm. Volymen innehåller predikningarna n:o 36 (Pingstdagen) till n:o 71 (Allhelgonadag). Och den här aktuella har n:o 59, och återfinns på sidorna 352-366. Det är Matteus evangelium kapitel 13, och versarna 44-46, som är texten för denna den tjugonde söndagen efter Trinitatis (Trefaldighet).

Redan frakturstilen är besvärlig innan man blir van - vilket dock går ganska fort! - här ökar tyvärr lässvårigheterna på grund av min olyckliga vana att arbeta med penna/färger när jag läser. Den som tar sig över dessa hinder, och satsar på att lyssna in vad Waldenström verkligen säger, får stor lön. Nu över till Waldenström!

* * *
Klicka på bilderna för att läsa!
(Citaten är bara utvalda delar)

ss. 352-353 - §§ 1 - 5a

* * *

s. 355, § 9

"Därför står oss ingen annan väg åter till rättfärdighet än genom försoning.

Det känner ock var och en människa i samvetet.

Nu blir fråga om sättet för denna försoning.

Och här framför allt är det, som Guds tankar gå så högt över våra tankar,

som himmelen över jorden."

ss. 354-355 - §§ 5b - 10a

* * *

s. 356, § 10b
"..eftersom de [hedningarna] känna, att de själva,
om någon bryter dem emot, bliva i hjärtat förbittrade och fulla av hat emot densamma,
så att de måste genom goda gärningar blidkas om det goda förhållandet emellan dem och
den brottslige skall återställas, så överflytta de detta på Gud, tänkande,
att hindret för deras salighet ligger uti en viss grymhet, vilken till följd av deras synd
har uppfyllt Guds hjärta, och vilken därför måste blidkas, om de skall kunna bliva saliga.
För den skull veta också hedningarna att tala om en försoning men en sådan försoning,
som utgår från människan och har till ändamål att försona och blidka den grymma guden.
Dit syfta ock alla deras offer och gudstjänstgärningar."

s. 356, § 11
"Här kommer nu Guds rike i evangelium med en annan predikan...lärande
1:o) att genom vårt syndafall ingen förändring inträdde i Guds hjärta,
2:o) att det därföre icke var någon Guds grymhet eller vrede mot människan,
som genom syndafallet kom i vägen för människans salighet,
3:o) att den förändring, som inträffade vid syndafallet, var en förändring hos människan allena,
i det att hon blev syndig samt därigenom avföll från Gud och det liv som är i honom,
4:o) att till följd därav för hennes salighet behövdes en försoning men icke en försoning,
som blidkade Gud och framställde honom åter nådig, utan som borttog människans synd
och framställde henne åter rättfärdig,
5:o) att denna försoning är i Jesus Kristus.

s. 356-357 - §§ 10b - 15a


* * *



ss. 358-359, §§ 15b - 19a

* * *

ss. 360-361, §§ 19b - 23a

* * *

ss. 362-363, §§ 23b - 28a

* * *

ss. 364-365, §§ 28b - 32a

* * *

s. 366, §§ 32b - 33

* * *

Läs mer:

1873 mars PW Theologiska Satser för Pastoralexamen framlagda för biskop Beckman, Härnösand (Om försoningen och dopet) [Läs här]

1873 sept. PW Om Försoningens betydelse (64 sidor) [Läs här]

* * * * *