måndag 26 oktober 2009

om mig


2009-10-25 cid (uppdaterad 2011-02-21)
Uppvuxen i Habo, 2 mil norr om Jönköping, bland västgötasmålänningar, på den bästa och rätta sidan - västgötasidan.
Sattes som tvååring i söndagsskola hos fribaptisterna.
Är sedan dess fångad av Gud och Bibeln.
Gick i tonåren tre eller fyra somrar i rad sammanlagt fyra Bibelskolor i Flahult, utanför Hillerstorp i Småland, i regi av Helgelseförbundet.
Mina första 18 år tillbringade jag i Habo.

Har alltid gillat USA och höll och håller ännu på att USA gjorde rätt som stred i Vietnam. Det största men inte det enda felet var att de inte vann. Det var en kamp mot diktatur, tyranni och världserövrarsocialism.

Under gymnasieåren väcktes mitt inrikespolitiska intresse av Gösta Bohman. Hans frihetsanda och tro på individen och kamp mot socialisternas omättligt glupska jättestat - som tar allt vi äger och tjänar, lägger sig i allt och styr allt och bestämmer allt, är ännu mycket mer angeläget idag - och detta trots att regeringen är borgerlig.
Efter tre år på teknisk linje på Erik Dahlbergsgymnasiet i Jönköping, erhöll jag reservofficersutbildning i Flygvapnet under 26 månader, och slutade som RO/Kn.
Studerade till civilingenjör på linjen för Industriell Ekonomi, på Tekniska Högskolan i Linköping, men slutförde inte.
Har arbetat som säljare och de senaste dryga tio åren kört taxi, och vid sidan av ägnat mig åt läsande och skrivande, både debattartiklar i dagstidningar och på egen blogg [ läs här ].
Bor åter i Habo sedan 13 år, detta centrum i Sverige och Världen, och en av civilisationens framkanter.


Vargastenen i Kopparhult från 1841 [Läs här] (se också denna bloggs vänsterkolumn för bild och texter), då sista vargen sköts, visar att här har vi haft förnuft och självbevarelsedrift sedan länge. Där människor skall bo skall vargen utrotas, det är så civilisationen utvidgas.


När vargen bokstavligt återerövrar fredade marker, då sker det därför att människovargar fått makt över tankar och politiska beslut!


I Hökensås finns också ett annat mer känt minnesmärke. Falks grav från 1855. Det markerar en tid då vi hade självbevarelsedrift nog att avrätta kallblodiga mördare. Nu skyddas mördare. [1]


Dessa två årtal och händelser i vår kommun (båda tycks ligga precis innanför kommungränsen) kan tjäna som symboler för en tid som gått, och en moral som brutits ner och som vi måste hitta tillbaka till - om vi vill överleva!

Har alltsedan slutet av 1970-talet för varje år nödgats konstatera att kristenheten blir allt mindre kristen och allt mer avfallen.